330
rosorna prydas utvändigt med rundstafvar och ha invändigt sneda smygar. I södra sidomuren finnes en sittnich med stickbågig betäckning och öster derom ett litet fyrkantigt väggskåp. På midten af altarväggen märkes ett stort väggskåp med rakspetsig betäckning. Vid södra sidan om detsamma finnes jemväl ett väggskåp, hvilket har en omfattning, som utgöres af små sidotorn samt ett genombrutet och löfprydt röste med en korsblomma. Denna omfattning är arbetad af ek. I norra sidomuren nära östra ändan ses äfven ett litet rakspetsigt väggskåp, hvars yttre omfattning består af ek. Dörren är spetsbågig, röstet prydes med knoppar och det hela med rosverk.
På midten af norra sidomuren inför en rätvinklig ingång till sakristian. Poster på hög tröskel uppbära en låg trebladig båge. Inre omfattningen är lindrigt snedsmygig och lågrakspetsig. Sakristian, hvilken invändigt håller i söder och norr 13.6 samt i vester och öster 10.8, betäckes med ett spetsigt tunnhvalf på vederlag i sistnämnda riktning, och den har helt och hållet likadana socklar som koret. Åt öster märkes ett litet fönster. Den yttre omfattningen är snedsmygig och raksluten, men uti dess täcksten är en trebladig spetsbåge inskuren. Den inre omfattningen är smedsmygig och stickbågig.
Från medeltiden finnes ingen underrättelse om kyrkans tillkomst. Vid byggnadens första betraktande visar sig, att skeppet och tornet äro vida äldre än koret och sakristian. De förre äro nemligen hållna i rundbågs- men de sednare i spetsbågsstil. Skeppets och tornets qvaderstycken bilda mycket olika skiften. Ett af skeppets qvaderstycken håller i längd 8.8, i
