Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/709

Den här sidan har korrekturlästs

355

hålkälad och mellanstycket bukigt. Å mellanstycket ses ett mans- ett qvinno- och ett lejonhufvud med en utmärkande hållning. Manshufvudet bär en låg mössa, hvilken är kantad med ett fasettband och prydes med ett kors. Qvinnohufvudet har ett litet horn i nacken. Lejonhufvudet hotar med gapande käftar. Skålens botten är skråkantig och sidorna lodräta med fem rundbågiga fält utan figurer. Dessa fält sträcka sig från bottnen uppå sidorna. Dopfuntens hela höjd utgör 2.9 och skålens yttre tvärmått 2.1.

Kyrkan har fått vidkännas den nya tidens vandaliska behandling. Skeppets fyra fönster, som äro dels förändringar dels uppbrytningar, ha raka betäckningar. Korets södra fönster, hvilket äfven är en ny uppbrytning, liknar en liten fyrkantig glugg. Alla dessa fönster ha träkarmar och träbågar såsom i boningshus. Ehuru man på ett eländigt sätt genombrutit skeppets och korets sidomurar för att få mera dager, har man igenmurat den nedra tredjedelen af altarväggens fönster, som framförallt i sin helhet erfordras för altarplatsens förherrligande. Det fönster, hvilket tillkommit å södra sidan af tornets första afdelning, har jemväl fått träkarm och träbåge. Det är smärtsamt att se, det en urgammal kyrka har i sednare tid blifvit så tanklöst vanställd.