Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/712

Den här sidan har korrekturlästs

358

som derinnanför stå på hög tröskel, uppbära ett rakt dörrfält, hvilket i kanterna prydes med dubbla stafvar. Inre omfattningen är lindrigt snedsmygig och lågrakspetsig. Sakristian, som invändigt håller i söder och norr 9.7 samt i vester och öster 10.4, har mycket låga och skråkantiga socklar. Ett illa slaget korshvalf, hvilket liknar ett kupolhvalf, bildar sakristians betäckning. Pa midten af östra sidomuren finnes ett litet rakbetäckt fönster och i midten af vestra ett rakspetsigt väggskåp.

Tornet, som innehåller tre afdelningar öfver hvarandra, har stora skråkantiga socklar. Första afdelningen, hvilken invändigt sträcker sig i söder och norr 10.7, i vester och öster 11.2 samt har i murtjocklek 4.4, uppbär ett rundbågigt korshvalf med raka kappor. På midten af vestra sidomuren är en ingång, som utvändigt har å hvarje sida ett ganska stort murhörn och derinnanför ovanligt breda poster på hög tröskel. Mellan murhörnen och posterna har å hvarje sida stått en kolonn, hvaraf blott ett veckprydt kapitäl är öfrigt. Murhörnen och posterne uppbära skarpkantiga rundbågar. En likadan båge, hvilken är i behåll, har hvilat på kolonnerna. Inre omfattningen är lindrigt snedsmygig och lågrakspetsig. Tornbågen, som saknar vederlagskransar, är halfrund. Genom en raksluten ingång i södra sidan af tornbågen uppleder från öster till vester en trappa till andra afdelningen, hvarifrån stegar vidtaga. Denna afdelning har på midten af södra sidomuren en ljusöppning, som är utvändigt snedsmygig och rundbågig samt invändigt rätvinklig och raksluten. Å östra sidomuren finnes en stor spetsig hjelpbåge, hvilken till mesta delen är igenmurad. Tredje afdel-