Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/714

Den här sidan har korrekturlästs

360

hållning, så måste densamma blifvit förändrad vid uppförande af det sistberörda.

Altarbordet består af huggen kalksten. Skifvan, som är hålkälad och slipad, utgöres äfven af samma stenart. Vid bordets södra ända under skifvan framskjuter en rund trattformig kalksten för uttömning af handvatten. Altarprydnaden är en lemning af ett gammalt altarskåp. På midten af framsidan nära underskifvan märkes ett fyrkantigt hål, hvilket håller 0.3 i bredd och 0.4 i höjd samt 0.3 i djup, och har röd anstrykning. Detta hål tillslutes med en kalksten, som, 0.1 tjock, har å midten ett inskuret Andreaskors. I samma hål står en krukformig eller nära klotrund träask, hvilken har å midten en fin hålkäl och ett litet lock med en rund knapp. I denna ask, som är rödmålad och håller 0.1.5 i tvärmått och föga mer i höjd, förvaras en linnelapp med en benskärfva samt tvenne helt smala och korta pergamentsremsor, af hvilka hvardera har en liten röd silkeslapp fästad vid ena ändan. Måhända ha dessa silkeslappar varit små pungar, hvaruti benskärfvor varit inneslutna. På den ena remsan läses: De sancto vocifero confessore. Det är: Af den helige sångaren, som lidit för sin trosbekännelse. Vocifero är troligtvis en förkortning eller misskrifning af vociferario. Man har således ansett, att den helige sångaren vore utan anförande af något namn allmänneligen känd. Å den andra remsan står: De sancta legione thebeorum y ora. Det är: Af den heliga thebanska legionen. En romersk legion, hvilken härstammade från Thebe och derföre kallades den thebanska, hade antagit christna läran och vägrade att offra till gudarne, hvadan den tillika med sin befälhafvare Mau-