371
ras med kolonner och rundbågar, men de motsvarande å norra med kannelerade bladformer. På kragstenarna ha naturligtvis skiljebågar hvilat och korshvalf varit deremellan inslagna. Korets sidomurar sakna kragstenar. Sex korshvalf ha, såsom det visar sig, utgjort mellanskeppets midtqvadratens och korets betäckning. Dessa korshvalf, som tvifvelsutan liknat sidoskeppens, måste varit ansenligt höga, enär kragstenarne stå vidpass 30.0 öfver pelarnas socklar.
Ett lågspetsigt tunnhvalf, hvilket i vester och öster hvilat på lika höga vederlag som pelarnas kransar, har betäckt hvardera af korsarmarna. Således har mellanskeppet samt midtqvadraten och koret varit nära dubbelt högre än korsarmarne. Till följe af denna anordning är bågöppningen mellan norra korsarmen och norra sidoskeppet ovanligt låg. Tvifvelsutan har bågöppningen emellan södra korsarmen och södra sidoskeppet varit likadan.
Kapellerne, som intaga hela längden af norra korsarmens östra sidomur, ha midt emellan sig en skiljemur, hvilken är 3.5 tjock och sträcker sig i vester och öster. Två tunnhvalf, som uppgått från berörda skiljemur och motsvarande sidomurar, ha med vederlag i söder och norr betäckt kapellerna, hvilka varit temligen breda, men helt låga. Orsaken härtill är, att kapellerne måst inrymmas under korsarmens östra liksom bågöppningen till norra sidoskeppet under densammas vestra vederlag. Kapellernas bågöppningar prydas med karnisade kransar.
Nära södra sidoskeppets vestra ända finnes från söder en ingång, som utvändigt är rätvinklig och rundbågig, men invändigt snedsmygig och raksluten. Å ve-
