Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/728

Den här sidan har korrekturlästs

374

gen inrättat af kyrkans mellanskepp midtqvadrat och kor, begagnas, såsom vi redan nämnt, och för samma ändamål honom och hans efterträdare till ringa heder. Vi vilja ej ytterligare tala om Grönhagens fula byggnader; men vi skola deremot här tillägga några ord om det enda, hvilket på Roma kungsgård kan i arkitektoniskt afseende fästa en konstforskares uppmärksamhet nemligen om den vandaliserade och profanerade kyrkans sällsynta egenheter.

Vi förmoda, att kyrkans anordning kan af det föregående med klarhet uppfattas. Vi förmoda jemväl, att hvarje kännare nogsamt inser, att hennes anordning är i vissa afseenden ganska ovanlig. Vi ha redan såsom en stor ovanlighet anmärkt, att mellan- och sidoskeppen i vester fått skiljemurar, hvadan en pelare i södra och tvenne i norra raden måst uteslutas. Det är ganska sannolikt, att denna ovanlighet tillkommit för inrättande af kapeller, som borde helt och hållet afstängas från den öfriga helgedomen. Vi ha äfven visat, att korsarmarne tvärtemot vanligt bruk varit mycket lägre än mellanskeppet och midtqvadraten samt koret. Förmodligen ha korsarmarne varit mindre beräknade för det helas förherrligande än altarplatsers beredande. Detta visar sig i afseende på kapellerna, hvilka, ehuru den egentliga altarväggen är alldeles rak, bilda flere utsprång. En sådan anordning sökes förgäfves å Gotlands alla öfriga kyrkor, ehuru de med inberäknande af ruiner äro öfver hundra. Dessa kapeller med sina utsprång måste således af någon särskild orsak tillkommit. Då Cistercienserorden var ej mindre känd för sin lärdom än för sin fromhet, kan enligt vår öfvertygelse med mycket skäl antagas, att densam-