Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/73

61

1403 manskap och krigsförråd till Gotland och uppbyggde fem mycket starka borgar derstädes. Detta manskap, hvilket bestod af Svenskar och Danskar, anfördes af Algot Månson och Abraham Broderson. Härmästaren, som fått härom underrättelse, öfversände 1404 en betydlig härsmakt från Preussen till nämnda ö och belägrade de nya borgarna derpå. Margareta utrustade i Kalmar en flotta för att öfverföra mera krigsfolk till Gotland, men Ordensbrödernas krigsskepp angrepo densamma utanför denna stad och eröfrade några och uppbrände andra skepp. Emellertid fortsattes fejden på Gotland med mycken häftighet och stor förlust å båda sidor. Härmästarens krigsmakt tvang en af drottningens borgar att efter ett tappert försvar ge sig, och den eröfrade sedan två andra. Alla tre borgarne blefvo derpå afbrända och nedbrutna. Omsider förklarade Albrekt 1405, att han afstod Gotland och Wisby till konung Erik. Till följd deraf vände sig härmästaren till Margareta och förklarade, att han icke var dermed belåten utan fordrade, att Ordensbröderne fingo ersättning för sitt utgifna lån och för sina krigskostnader. Dessutom borde drottningen på förhand ge försäkran, huru hon ville behandla landets inbyggare efler afträdelsen af detsamma. Sedan afslutades ett stillestånd tills saken kunde genom förlikning afgöras. På ett möte i Helsingborg 1407 gjordes i afseende på Gotland ett formligt fredsfördrag mellan Erik och Ordensbröderna, nemligen så att ön skulle till den förre afträdas med vilkor, all han till de sednare utbetalade 9000 engelska nobler. Denna summa, hvilken i Sverige indrefs genom särskild beskattning, blef 1408 utbetald till Ordensbröderna, som genast öfverantvardade Gotland och