Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/734

Den här sidan har korrekturlästs

Roma.

Vi lemnade Roma kungsgård med synnerlig fägnad, emedan vi derstädes lärt att känna ett högst ovanligt byggnadsverk; men påtänkande det snöpliga sätt, hvarpå dervarande lärda och fromma inrättning förfallit och blifvit upphäfven samt dithörande lika konstmessiga som storartade helgedom blifvit behandlad genom okunnighet och egennytta, intogos vi af en vemodig betraktelse öfver hvarje menskligt företags vansklighet. Strax utom gården inkommo vi på den släta och raka väg, som Grönhagen anlagt och som sträcker sig ⅛ mil i nordvest till Roma kyrka. Vägen, hvilken har en ganska ansenlig bredd och en passande kullrighet, omgifves af djupa diken. Å hvarje sida mellan körbanan och dikena sträcka sig tre rader grofva löfträd. Då man betänker den kostsamma anläggningen och ser den storartade planteringen vara så vanvårdad, att många träd till betydlig del förtorkat och flere utgått samt några lemnat öppningar: tyckes det, som Grönhagen gjort vida bättre, om han icke afstympat och vanhelgat den märkvärdiga kyrkan och icke uppgräft och till vägfyllning utkört de lärde brödernas grifthögar och ben, utan fast hellre åtnöjt sig med den gamla vägen, hvilken tvifvelsutan varit liksom den öfriga ganska god derifrån till Wisby.

Sistnämnda kyrka, som intager en helt liten upphöjning å den vidsträckta slättbygden, består af ett aflångfyrkantigt långhus och ett likadant men mindre kor samt en sakristia vid norra sidomuren.