Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/740

Den här sidan har korrekturlästs

386

latinsk korsform med rätvinkliga kanter. Deröfver utskjuter en björn, hvilken framsträcker halfva kroppen och hvilar på en utstående kragsten, som liknar en bjelkända.

Nära midten af korets norra sidomur inför en rätvinklig och raksluten ingång till sakristian, hvilken invändigt häller i söder och norr 11.3 samt i vester och öster 16.7. Sakristian betäckes med ett korshvalf, hvars södra liksom norra kappa är lågspetsig och föga uppåtgående, men hvars vestra är spetsig och rakt uppåtgående samt östra spetsig och vågrät. Att kapporna äro mindre spetsiga åt söder och norr än åt motsatta håll, härrör af större och mindre spännvidd. Att kappan åt öster är vågrät föranledes af behöfligt utrymme för ett dervarande fönster, som förlorat sin ursprungliga omfattning. I norra muren märkes ett stort rakspetsigt väggskåp. I sednare tid har å vestra muren en genomgång till predikstolen blifvit uppbruten. Å sakristian finnas likadana socklar som men något lägre än å långhuset och koret. Sakristian, hvilken troligtvis haft enligt vanligheten ett gafvelröste åt norr samt kroppåstak med vattenfall åt vester och öster, betäckes med ett luttak. I vestra muren, som fått genomgången tll predikstolen, har förmodligen en trappa inifrån uppgått på sakristians takhvalf, hvarifrån en trappa i korets norra sidomur uppleder till kyrkans vindar. Nu inför utifrån en dålig stege genom en illa uppbruten öppning å sakristians östra mur inpå dess takhvalf.

Alla socklar omfattningar hörnstycken pelare pilastrar och bågar bestå af huggen, men omgifningsmurar och takhvalf samt sträckmurar med sina pelare och