388
rigmurar och fasta portar äro mindre passande, så synes det vara rätt, att de gamle väl bibehållna hägnaderne få qvarstå, emedan de äro af intresse för medeltidens både konst- och krigshistoria.
Prosten J. G. Klingvall hade godheten att inbjuda oss i prestgården. Ehuru vi här såsom allestädes på våra kringfärder å Gotland brådskade, så ansågo vi oss böra efterkomma denna framställning af en nära åttatioårig man, som för hela fyratio år sedan utgifvit Wisby fornlemningar och länge sysselsatt sig med Gotländska landskyrkors afteckningar och på berömligt sätt uppsnyggat sin helgedom. Prestgården, hvilken ligger helt nära vestra sidan af kyrkogården, har ett rymligt och ganska täckt boningshus. Pa södra sidan sträcker sig åt vägen en ansenlig gårdsplats med behöfliga uthus. På norra sidan utbreder sig en temligen stor trädgård, som är indelad i väl ordnade qvarter emellan breda gångar. Der finnes en skuggrik allé af högväxta almar, små bersåer o. s. v. Här och der framskymtar en och annan landtlig figur af utskurna bräder och målad med oljefärg. Det saknade ej intresse att se den ålderstigne mannen vandra under de stora träd, hvilka han planterat, och mellan de lustiga figurer, hvilka han målat. Med hjertlig fägnad visades oss flere bikupor. Anblicken af de rastlösa små varelsernas idoghet var upplifvande, men väl hågkommande Virgilii Georgica läto vi ingalunda en barnslig nyfikenhet locka oss till någon obetänksam närgångenhet.
