Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/746

Den här sidan har korrekturlästs

392

korets ingång visar sig vara fullt lika gammal som skeppets. Detta förhållande låter dock ganska lätt förklara sig. Här har troligtvis fannits ett mindre kor, hvilket tillkommit på samma gång som skeppet. Efter nedbrytande af det ursprungliga koret har yttre omfattningen till dess ingång blifvit, såsom man finner å många kyrkor på Gotland, begagnad för det nuvarande koret. Af skeppets och korets olika socklar visar sig jemväl, att det förra är mycket äldre än det sednare. Om det således är sannolikt, att skeppet ofvannämnda år uppstått, så kan koret svårligen ha tillkommit före midten af femtonde seklet.

Altarbordet består af huggen och skifvan är ovanligt tjock och hålkälad af slipad kalksten. Altarprydnaden, som är alldeles ny, föreställer ett lam, hvilket ligger på en förseglad bok, och deröfver sväfvar en engel och derbakom ses ett strålkors.

Dopfunten består af slipad kalksten. Nedre delen af foten är fyrkantig och afslutas med en hålkäl. Den öfre delen, som följer derpå, liknar en bukig bas, hvilken i stället för skyddsblad har två mans- och två qvinnohufvuden. Skålen är halfklotformig och alldeles slät. Dopfuntens hela höjd utgör 3.6 och skålens yttre tvärmått 2.3.

En eländig sakristia har i nyare tid blifvit byggd vid korets norra sidomur, och ingången dertill är upptagen från en mycket stor lågrakspetsig sittnich i densamma. Vid skeppets vestra gafvelmur ligger ett stort magasin.

Å vestra ändan af skeppets kroppåstak höjer sig en takryttare, som till den nedra delen är fyrkantig och till den öfra åttkantig med en låg åttkantig spira.