Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/747

Den här sidan har korrekturlästs

393

Denne takryttare, hvilken är föga passande, härrör från en sednare tid.

För några år sedan har kyrkogårdens ringmur blifvit undanröjd och i dess ställe ett dike med murbeklädnad upptaget. Roma och Björke samt Vesterheide äro bland Gotlands talrika helgedomar, de enda, som omgifvas med dylika stängsel.

Ungefär 116 mil vester om kyrkan helt nära vägen ligger å Björksarfve gård en märkvärdig lemning af ett gammalt stenhus, hvilket icke bör med tystnad förbigås. Hilfeling har af detta hus en helt liten pennritning, hvaraf inhemtas, att detsamma var aflångfyrkantigt och två våningar högt och hade gafvelrösten med kroppåstak. Yttre bredden af samma hus, som sträckte sig i söder och norr, utgjorde 12 och längden 20 alnar. Å framsidan funnos två rundbågiga ingångar för nedra och två sådana för öfra våningen. De nedra ingångarne voro något dragna at norr, de öfra deremot något åt söder; förmodligen af den orsak, att de förra ej skulle afstängas genom de löstrappor, hvilka uppledde till de sednare.

Detta ovanliga hus, som bestod till hörnstycken och omfattningar af huggen men för öfrigt af tuktad kalksten, egdes af två bönder å nämnde gård. Omkring år 1820 ville den ene egaren nedrifva, men den andre bibehålla hälften af ifrågavarande hus. Till följd deraf blef den ena hälften i grund nedbruten, men den andra fick qvarstå. Det dåraktiga ja orimliga uti ett dylikt beteende är uppenbart.

Merberörda hus, hvilket inunder hade två men ofvanpå ett enda rum, är till den norra hälften i behåll. Deraf inhemtas följande. På midten af östra si-