fienderna, hvilka landstigit vid Vestergarn. Der stupade 1000 Lybeckare och 800 Gotländingar; men de förre segrade och tågade mot Wisby samt intogo och afbrände norra delen deraf, nemligen S. Olofs kyrka och Svartbrödrakloster samt en mängd sköna hus, och de plundrade för öfrigt både i staden och på landet. Norby försvarade manligt Wisborg [1].
En krigsmakt under befäl af Berndt von Melen blef 1524 afsänd af Gustaf I till Gotland. Vid samma tid ankom en flotta till nämnda ö ifrån Lybeck i afsigt att hämma Norbys sjöröfverier. Förgäfves sökte allmogen göra motstånd. Svenskarne drogo till Wisby och belägrade Wisborg. Om von Melen ej varit förrädare, så hade Wisborg troligtvis fallit i Svenskarnas händer. Emellertid ansåg sig Norby nödsakad att till konung Fredrik I i Danmark afträda både landet och slottet. Enligt ett fördrag i Malmö emellan Gustaf och Fredrik nyssanförda år bestämdes, att hvilkendera den 1 nästkommande September innehade staden och slottet, skulle behålla landet tills frågan kunde på ett blifvande möte i Lybeck 1525 afgöras. Sistnämnda år ankom en flotta från Lybeck utanför Wisby och landsatte manskap vid Silfverhättan. Detta skedde en helgedag medan stadsborne, hvilka ej afvisste någon ofred med Lybeck, voro i kyrkorna. Lybeckarne intogo och plundrade Wisby och uppbrände hvad, som vid förra förstörelsen blifvit öfrigt; men Wisborg försvarades, så att de nödgades öfverge detsammas belägring. För det bistånd, hvilket Lybeckarne gjort Fredrik, blefvo de 1525 berättigade att uppbära inkomsterna af Gotland under fyra
- ↑ Strelow, S. 240, 241.
