plågoris än ett försvar. Gotland underhöll 2 kompanier ryttare, hvilka 1646 upplöstes. I deras ställe uppsattes 2 kompanier båtsmän, så att tio besutne borgarhus skulle underhålla en och fyra hemman en af samma manskap [1].
Om vi vända våra blickar på landet, se vi der mycken oreda och ej mindre elände. En mängd egare af hemman frånsålde sig jordstycken, så att de förminskade hemmanen utgjorde alla utlagor, men de afsöndrade delarne deraf voro fria för sådana. Genom denna förvirring blefvo många hemman så små, att de ej kunde utgöra derå liggande utlagor, då tvärtom betydliga afsöndringar voro skattfria. För afhjelpande häraf blef en jordrefning 1654 företagen, i kraft hvaraf utskylderne fördelades till hälften på hemmanen och till hälften på de afsöndrade delarna af desamma. De hemman, som icke på trenne år utgjort skatt, tillföllo kronan. Vid denna tid räknades 144 förarmade hemman, 69 upptagna, 38 3⁄8 öde, 12 afbrände och 12 1⁄2 förlänte på lifstid [2].
I stället för en länsherre tillsattes en landshöfding, och man bemödade sig att införa svensk lag och rättegångsväsende, svensk kyrkoordning samt svenskt mynt och språk. Det ligger i sakens natur, att allt detta gick ganska långsamt. Både från borgrarna och allmogen
- ↑ Jemför Kort relation om Gotland och dess beskaffenhet år 1652 i Nya handlingar rörande Skandinaviens histora, D. XIX. S. 363–380. Gahne, Bidrag till Gotlands historia 1645–1654, Akad. afhandl. S. 5, 6, 9, 10, 12, 13, 15, 16.
- ↑ Kammarrevisorn G. Berg, Berättelse om Gotland, uppsatt vid jordransakningen 1654, i Nya handlingar rörande Skandinaviens historia, D. XIX. S. 384, 385. Gahne, Bidrag till Gotlands hist. 1645–1654, Akad. afhandl. S. 14, 15.
