på aftonen hunnit till ladugården och eld gafs från slottets torn Blacken, drog den österom staden till Norderport. Borgmästaren och rådet med borgerskapet öfverlemnade den 30 April stadens nycklar, hvarpå fienden intågade i staden och uppfordrade slottet. På aftonen ankom danska flottan på redden under slottet. Den 1 Maj öppnades en häftig eld å ömse sidor, och redan klockan 4 på eftermiddagen uppgafs slottet, som blott lidit någon skada å taken. Sedan Danskarne nästan alldeles utan motstånd bemäktigat sig Wisborg, gjorde de sig till herrar öfver hela landet och behöllo bådadera till hösten 1679. Då Danskarne förnummo, att de nödgades till Svenskarne återlemna Gotland, sprängde de slottet, innan freden hunnit afslutas [1].
Det är märkligt, att Christina, som 1681 till kronan afträdde Öland mot ett jemngodt vederlag, bibehöll Gotland till sitt frånfälle 1689. Om drottningen måste i anseende till dålig förvaltning och berörda inkräktning af Gotland vidkännas stora förluster; så ha deremot samma ös inbyggare blifvit under hennes långa förläningstid utarmade. Efter ifrågavarande tid har Gotlands styresman haft benämning af landshöfding.
Enhvar af kyrkoherdarne på Gotland hade 1700 åtagit sig att utrusta och underhålla en ryttare alltså tillsammans 43 man. Kalkugnsegarne uppsatte tillhopa 8. Detta manskap skulle, då inga reguliera trupper voro förlagda på ön, begagnas till garnison på Carlssvärd. På Gotland inkom pesten 1710 och härjade nästföljande år och upphörde icke förr än 1712. Både i staden och på landet rådde mycket armod. Inom
- ↑ Bergman, De arce Wisbyensi, diss. P. 6–10.
