Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/111

skulle växa både rosenmarin och lavendel såsom på spanska fälten; ty voro vi nyfikne att få se, vad som här fägnade lukten. Då vi kommo på orten, funno vi all denna lukten härröra av blommorna på en nejlika, som vi aldrig sett upp i landet, men råkade den sedermera här i Skåne på alla sandfält och besynnerligen ibland flygsanden så allmänt som det gemenaste ogräs. Örten är nämnd Dianthus caulibus unifloris, squamis calycinis ovatis, corollis multifidis, foliis linearibus (Fl. Sv. 343, It. Gottl 318). Denna ört får en djup rot och mycket stjälkar, som ligga på jorden, men bladen äro ganska korta och stjälkarna föga längre än blomhylstren, och lukten märkes endast om morgon och afton. Eljest är Dianthus Fl. 344 ganska nära släkt med denna, dock skild därmed, att den senare växer hela kvarteret hög ibland buskar och har flera blommor på samma stjälka. Ja, hit kommer ock uti nära släkt den nejlikan, som allmänt planteras i våra trädgårdar. Dianthus floribus subsolitariis, petalis multifidis basi canaliculatis (Hort. Ups., pag. 105). Där denna sista växer i trädgårdarna, där får man samma lukt igen som här på skånska fälten morgon och afton såväl som hela natten. Till att garnera rabatter vore ingen av desse tre nejlikor tjänligare än den skånska, som växer mycket tätt vid jorden och mindre utsprider sig. Därföre planterade jag den förleden höst i Uppsala trädgård, men den skånska har redan begynt att bliva lik med den sista eller trädgårdsnejlikan, så att jag snart skulle komma på den tankan, att alla tre ovannämnde nejlikor äro av en och samma extraktion och endast förändrade av jordmånen, helst jag finner några små hår strödda vid halsen av blomkronan på alla desse tre. Roten på denna lilla skånska nejlikan var utanpå rödbrun. De många stjälkar, med vilka hon täcktes, voro ej längre än ett finger och bestodo av två eller högst tre leder. Bladen, som mest täcka vid roten, voro linearia och ej större än barret på enträdet. Blommorne voro sönderskurne uti små rimsor liksom fjädrar, till färgen vita och sällan mittuti något grå. Efter nu denna endast växer i sand, så följer, att trädgårdsmästrarna, som med henne vilja garnera sina sängar, böra

105