Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/116

Den här sidan har korrekturlästs

Gassaråg kallades den rågen, som uppväxte på fjolåkren efter spillningen. Sådan sågs här mycken, på vilken hästarna tjudrades och varest den fattige kunnat uphämta hela tunnan säd.

Boveteskalen efter malningen bortkastas såsom onyttiga. Bönderna sade, att korna äta halmen men ej hästarna, och att fåren bliva därav sjuka.

Vickenärter Fl. 601 såldes så dyrt som rågen och blandades av bonden till hälften med rågen, som därigenom bliver spissammare och drygare till bröd.

Kropp kallades Epilobium Fl. 304, och var detta i rågåkrarna vid Rinkaby det svåraste ogräset.

Tång bruktes ej till de sandige åkrar här på orten.

Salix Fl. 803 växte i buskar, som kröpo på ängarna till några famnars bredd, men knappt 1 alns höjd, hade folia lanceolata, integerrima, subtus vix manifeste villosa aut fericea.

Hammar, ett säterirusthåll assessor Nordenadler tillhörigt, där tillförene Hammarshus slott stått, på vilken kong Kristian IV givit Kristianstad sina privilegier. Av dess rudera syntes, att det ej varit synnerligen stort, och graven, som gått i fyrkant omkring det, stod ännu full med vatten.


Majus 22

Kyrkan i Kristianstad är präktig. Uti henne ses tio märkvärdige pelare av en karls tjocklek, huggne merendels av en enda sten eller saxo quartzoso-spatoso, vilka till större delen räcka i ett stycke ifrån foten upp till kronan vid valvet. Predikstolen är av svart marmor med alabasterbilder utsirad. Altaretavlan är mycket hög och mestendels av svart marmor.

Sjöfänad eller sjökor berättas av dem gamlom finnas på havsbotten ävensom på landet, och jag vet icke vad kreatur den gamla godtrogna världen icke trott sig finna på havsens djup. Hit till staden hade en sådan för någon tid sedan blivit

110