Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/123

mer söndermalne och hopvuxne. Men i detta berg äro helt andra slag av musslor, ostron, milleporis, glossopetris, lyncuriis, testis et radiis echinni præsertim, papillosi, lapidibus judaicis, balanis, pectinbus, haliotidibus. Sällan syns här någon cochlea eller turbinata, om icke då och då någon nautilus. De besynnerliga petrificata, som vi här funno, vore glossopetræ med släta kanter. Ostreæ plicatæ Gualt. Ind. t. 104, fig. E. och desse imbricatæ samt hela tvärhanden tjocka och av dem präktigaste specimina i världen. Pectines i oändelig myckenhet. Haliotides parvæ læves non perforatæ, lyuncurrii de störste och klaraste, vid basin utgravna med ett djupt koniskt hål och vassa kanter. Nummi Brattenburgenses Fn. Sv. 1347, som i världen icke äro sedde utom Ivö i detta Villands härad vid Bäckaskog och vid Egeneberga i Gyinge härad, där samma slags kalkpetrifikater och hål finnes under jorden. Ett slags conchæ læves, som med en margo gå in horisontellt. Här är en teater av naturen; under, som kunde sysselsätta den största physicus i lång tid och även likaså förnöja en lithologus, som hade håg att samla varjahanda petrifikater och sällsynta ostrocodermata, vilket jag nödgades lämna åt dem, som hade tid att längre här på orten

117