Svärtingkulle var en annor dylik hög av samma art, som ej låg långt ifrån den förra. Folket berättade, att en konung Svart här skolat blivit begraven.
Stenar till gamla minnesmärken voro många upprättade på ett fält sudost ifrån Ravlunda.
Cardamine amara Fl. 560 (It. Westgoth. 26) växte vid den sköna källan, som utflyter med dubbelt lopp söder om Ravlunda.
Scarabæus frisicus Fn. 351, ett sällsynt insekt upp i Sverige och halvparten så stor som en ordinär torndyvel, var allmän på de sandige fälten här i Skåne.
Papilio Argus dictus Fn. 803 fanns parad. Honan skildes ifrån hannen med fläckarna, som sutto vid kanten av undra ringen, vilka voro på hannen brandgula men på honan bleka.
Ormar äro ganska sällsynta vid Ravlunda.
Havet låg en kvart ifrån kyrkan åt öster. Sjömist kom flygandes som en tjock rök ifrån havet.
Marsvin Faun. 266 fångades i havet med nät, som utlades på djupet, där desse valfiskar pläga hålla sig. Näten voro av en dubbel tråd, tjockt som segelgarn. Var maska var 7 kvadrattum. Tennelen var ett smalt rep, tjockt som lillfingret. Hela nätet var sexton famnar långt, och några sådana nät häftades tillsamman i en länk. Marsvinen följa ofta sillen, den de äta och hopveckla ofta näten för fiskarena. Marvinen, som bestå mestedelen av fett, kokas till tran för lampor, men köttet förkastas merendels.
Foreller funnos i myckenhet uti floden, som gick ifrån Andrum till Ravlunda gästgivaregård.
Ål fångades vid havsstranden på vissa ställen uti augusti och septembris månader med därtill gjorda håvar, och det i otrolig myckenhet.
Albo härad kallades denna trakten, som fått sitt namn av ål, vilken på danska heter Aal, för den myckna och stora ål, som här fångas.
Rav eller bärnsten finns här vid havsstranden i små stycken, varav Ravlunda ofelbart fått sitt namn.
148
