mot skorna. Denne strand var på några alnars bredd ifrån havsvattnet långsåt hela stranden liksom genomstungen med några tusende käppar. Jag undrade, vad som förorsakat dessa hål, och då jag grov i sanden, fant jag under vart hål ett slags kräveter, som ej voro större än en mygga och kallas Pulex fluviatilis Fn. 1253 (It. Öland 42), vilken låg här nedergraven under sanden så djupt, att hon kunde vistas där sanden var stadigt våt. Samma kräk fanns ock under tången vid stranden uppkastad och hoppade som gräshoppor. Kallades därföre av inbyggarena sandharar.
Rav eller bärnsten, av vilken Ravlunda fått sitt namn, efterfrågades här vid Ravlunda strand. Då folket begynte leta ytterst på stranden och bortröjde den uppkastade tången funno de åtskilliga små stycken, som nyligen voro uppkastade ifrån havet. Att bärnsten här finnes, faller mig ej så sällsamt, men att han finnes mitt upp i Skåneland vid Byrringekloster, om vilket friherrinan W. Stael von Holstein icke allenast munteligen berättade mig utan ock sedermera skickade mig åtskilliga nog ansenliga stycken, och att den ännu dageligen finnes uti norra lergraven vid Södra Byrringe by, dock ej förrän tre alnar neder i jorden, där likväl i anseende till jordmånens höjd, rummet är belägit väl 16 à 20 alnar högre än den ett kanonskott därifrån belägne sjöns superficies och följakteligen ännu många gångor högre i anseende till själva havets belägenhet. De som ej noga allt betrakta kunde av detta enda skäl finna sig övertygade om vattnets årliga förminskande och havets större höjd för några tusende år sedan, vilka bägge delar vid våra parnasser så ohemult bestrides. De bärnstensstycken, som överskickades med föregående berättelse, voro till största delen lika all annor bärnsten; men ett par av dem voro till konsistansen så grynige och lösa, som hade de varit hälften kåda och hälften bärnsten, vilket giver dem mycket anledning, som gå in uti generationen av bärnsten och påstå, att bärnsten även av kåda kan genereras.
156