Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/166

Den här sidan har korrekturlästs

Hypericum växte i sådan myckenhet på de vilande åkerfält öster om Asperöd, attt jag aldrig sett det i sådan mängd; ty hela fälten voro nästan endast med denna ört täckte, så att apotekare här kunde få henne i största myckenhet.

Stenshuvud är ett högt berg, som ligger inpå själva havskanten till en nyttig landkänning för de sjöfarande. Detta promontorium är fuller högt, dock ingalunda att förlikna med västgötabergen Hall eller Kinnekulle utan snarast med Ålleberg i anseende till höjden, fastän Stenshuvud är mindre vidlöftigt ovanpå. Det är brant och stenigt att kliva uppföre och på nordvästra och östra sidan nästan brantstupa. Själva berget består överst förnämligast av tre kullar, av vilka en ligger i väster, en i öster och en norr om den östra, och har denna nordesta ovanuppå ett fält av några och tjugu steg. Berget bestod av en saxum cotaceum flavescens micis minutissimis nigris. Hagtorn växte ganska mycken och stor emellan själva spetsarna av berget. Örter funnos icke några synnerligen sällsynta, emedan berget ligger för fäfot, utom Sedum rupestre Fl. 388, Geranium lucidum 574, Cardamine impatiens 561, som aldrig växa utom bergsidorna, och Sanicula officinarium 222 vid bergsroten.


160