vapen avtagne, såsom A.S. (Sinclairska?) vapnet, ett skepp med överskrift: alibi sperata supersunt. Ett annat K.K. (Knut Krabbe?) med en röd sparre i vapnet och följande gåta därunder:
| 7. | 17. | 12. | 115. |
| 8. | 5. | 19. | 10. |
Stenflisor lågo helt horisontellt under fälten, nästan på samma sätt som på nordostra sidan av Gottland. De skiffrade sig horisontellt med låga varv, gjorde åtskilliga avsättningar och åtskilde fält, rämnade ifrån norr till söder perpendikulärt med sina sprickor och även sprucko ifrån väster till öster med grövre sprickor och alltså mest i kvadrat. Bergarten var en saxum quarzosum, subarenaceum, album, supdiaphanum, particulis spatosis.
Blyglans med silver hade yppat sig på östliga sidan om kyrkan, där man för några år sedan gått med en skärpning några famnar in på sidan av berget. En annor skärpning var överst på berget, för långa tider sedan arbetad. I brotten lyste den vita spaten, varav stenarten bestod.
Fåren sägas allmänt skadas av törne och därav mista ullen, vilket låter fuller mycket teoretiskt, men i dag hade jag tillfälle av själva praxis se detsamma bestyrkt. De taggige slånbuskar vuxo omkring förenämnda gruva och stodo med sina grenar på alla sidor ludna av ull, som de många får, vilka betade här på fälten, låtit kvistarne kamma av sig. Folket berättade eljest huru fåren dö bort, då de ej få tillräckelig väderväxling i fårhuset, och att de bönder sköta sina får orätt, som stänga dem in uti ett kvalmigt rum innanför fähuset. Utan böra fåren hava ett gallerfönster på väggen och tvenne dörrar på fårhuset, den ena över den andra, av vilka den översta bör öppnas, så ofta klart väder gives. Huru får skadas av en kvalmig luft är mig berättat av en trovärdig man, som hade en kammar besmittad med vägglöss och blev rådd, att på en natt låta fåren där ligga, då alla vägglössen skulle dö, men lyckades ej bättre, än att alla fåren lågo döda om morgonen och kvavde
