Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/199

Den här sidan har korrekturlästs

hade än icke slagit ut en enda blomma, ty solståndet var icke ännu förbi. Papilio brassicarius Fn. 799 flög allestädes i otrolig myckenhet ute på fälten, att jag undrade, varest så många tusende matkar skulle fått tillräckeligen kål till sin föda, men jag fant, att de levde av tvenne nog allmänna ogräs ibland rågen, som icke växa upp i landet, nämligen Brassica perfoliata Fl. 546 och Raphanistrum Fl. 568.

Tranås kyrka, kvart 3 ifrån Tunbyholm. Vid ingången av kyrkodörren stodo stänkelsekar av sten på högra handen, och på vänstra handen en inmurad människoskalle, på vilken främre delen var borttagen, att den ävenså kunde tjäna till stänkelsekar. Klockan var mycket gammal och påskreven med munkstil.

Storkar med deras stora bon sågos i träden, och många små sparvar logerade hos dem. Den ena storken hölt vakt över sina 5 ungar, medan maken skaffade födan, såsom ormar, snokar, ålar, grodor. Storkarna sades årligen anlända den 24 martii men fara bort vid larsmässotiden.

Karusser kallades rudorna här på orten.

Tysk pil Fl. 813 var allmänt planterad kring trädgårdarna och växte frodigt.

Asperöd, kvart 1 från Tranås. Här voro i trädgården artige ligusterhäckar, konstigt klippte i figurer.

Poppepil (Populus nigra Fl. 821) växte här mycket stor. Efter detta trädet är segt och låter svårligen klyva sig, var det mycket

193