Flora Lundensis, som för 20 år sedan givit mig så mången angenäm stund, besöktes nu på de förfallne vallar omkring staden, där jag såg vad förändring hon undergått på så få år.
Pulicaria (Inula palustris Fl. 693), som i min tid växte allenast på ett par ställen i staden, var nu allmän vid vallarna.
Cardus nutans Fl. 655, den jag icke sett utom Gottland, var även allmän på vallarne, såsom den förra.
Anagallis Fl. 169, som ej heller finns upp i landet, växte både på vallarna och de vilande åkerfälten allmän. Hon öppnade alla sina blommor kl. 8 om morgonen och tillslöt dem efter middagen.
La Voue (Luteola Fl. 439) är en ört, som mycket förskrives årligen ifrån Frankrike, såsom ifrån Cette, Rouen, Bayonne, Bourdeaux, emedan vi icke gärna få henne i Sverige jämn mogen, och hon dock är oundgängelig vid färgerierna till gul färg, växer årligen av nytt frö och något litet kröker spetsarna av sina ax mot solen, den hon följer hela dagen. Denna ört har jag sett vild vid Kalmare, Cimbrishamn, Hälsingborg och på ett par andra ställen, dock ett eller annat stånd. Jag sökte henne förgäves på vallarna väster om Lund, där hon för 20 år sedan bodde, men fick henne fast norr om staden på vallarna vid Tomegap, där hon stod för fäfot i myckenhet, priviligerad för kor, getter, hästar, svin. Efter denna örten tål alla fyra elementerna kring Lund och växer där mera vild än på något annat ställe i Sverige samt fordrar en god svartmylla och tål ej gärna leran, och som Lunds stad har inom sina vallar 2 à 3 alnars djup svartmylla så tyckes mig, att tobaksplantorne borde giva Luteola rum och idel Voue planteras, så länge densamma skall förskrivas utifrån; ty ingenstädes kan en ört lättare planteras, än där hon växer vilt, och ingenstäds växer hon i Sverige begärligare än vid Lund.
Scandix seminibus ovatis hispids Fl. 241, som växer på Öland, Gottland och Göteborg, stod här överallt på gödselhögarne.
Xanthium Fl. 778 växte något litet utom södertull, där jag såg henne för 20 år sedan, och lär icke på många flera ställen i Sverige finnas.
