och 9 tum lång, 2 alnar 20 tum bred. Var tagg är 9 tum lång, 1 tum tjock och sitter mycket litet lös i hålen.
Veden är här på orten dyr och måste hämtas långt upp ifrån skogslandet, där lasset av bök eller ek betalas med 12 eller 16 styver, då bonden själv måste köra den hem hela 4 eller 5 milen.
Slätten kring Lund och Malmö är mera jämn än någon av de förra, och synes på de fälten, som alltid äro utlagde till boskap, inga tuvor och ingen mossa, vilket är en underlig egenskap, helst som desse två fördärva alla våra ängar upp i landet. Jag finner ingen annan orsak, än att här äro inga trän eller rötter i jorden på en slätt, som i flera secula icke haft några växande trän; ty var som trän eller rötter ligga döde under jorden, där taga de an mögel och förruttnelse, vilken som en syra inficerar jorden, och så snart syran fått inryme, så växer mossan, och av den tuvor, utom det att trädet också fryser om vintren och upplyfter gräsrötterna. Att så är, därpå har jag experiment i trädgården. En kruka fylldes med god jord, och däruti planterades ett litet träd och några örter. Så länge som trädet var friskt och jorden god, så länge hölt krukan sig ren och torr utanpå; men om trädgårdsmästaren sätter denna krukan om vintern på ett ställe, som är mer än nog varmt för trädet, öppnar det sina knoppar i otid, förväxer och bliver sjukt, varpå det icke kan tillräckeligen uppsupa vätskan utan dör. Rötterna ruttna och smitta jorden, varpå krukan utanpå bliver slemmig och änteligen möglig. Straxt begynner mossan växa på jorden i krukan, och de andre örter, som växa i samma kruka, vantrivas. Detsamma sker esomoftast, då trädgårdsmästarne sätta i sina örtkrukor någon liten käpp att stödja örten, vilken käpp änteligen ruttnar ned i jorden, tager an mögel och inficerar hela jorden, på samma sätt som då en enda punkt av mögel kommer på en citron, vilken änteligen utvidgar sig och fördärvar hela citronen. Av detta experimentet böra trädgårdsmästare lära at icke utan högsta nöd sätta käppar i krukorna, som även av detta experiment kan slutas, huru mossa och tuvor få mer eller mindre anledning at växa på marken. Se mera härom pag. 29, 34.