Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/230

Den här sidan har korrekturlästs

samman och begynt att läkas. Detta skedde alltså, när den starka kölden var i Ryssland och så många människor fröso ihjäl i sina egna rum. Hos oss var denna vintren mindre stark än i Ryssland och varade allenast ett par dagar, då han var väl nog sträng, men man märkte ej därav, att trädgårdarne tagit någon synnerlig skada såsom 1741, då vintern kom bittida, medan träden ännu hade sina gröna blder. Då bortfruso här alla mullbärsträn men icke så mycket aprikoser och persikor, fast alla skadades, ännu mindre valnötter. Dock stodo de meste valnötsträden därefter hela ett eller tu åren liksom torra, varefter valnöteträden slogo ut telningar vid kronan och kommo sig före igen, med deras ånger, som emellertid hastat sig att borthugga sina döda trän. Men mullbärsträden efter denna vintren utslogo sällan någon telning, varken av kronan eller roten.

Vädret var nu kallt och genomträngande liksom om sena hösten med stark blåst och litet regn.


Junius 14

Beckjord är en slags jord, som varken naturkunnige eller œconomi hava sig för detta bekant och finnes såväl på några andra ställen i Skåne som besynnerligen på några åkrar söder om Malmö stad. Jorden blir mycket hård, när hon torkas, nästan som en pinnmo. Har i brottet svarta, glänsande punkter såsom av järn, till färgen helt svart, emellan fingrarne sträv och fin. Med skedvatten pöser hon något litet men knappt jäser, och skedvattnet insupes av henne med ett väsande. Tyckes närmast komma till en humus ochracea. Beckjorden låter sent tillreda sig om våren, plöjes därföre sedan allt vattnet är borta. Hon kubbar sig mycket i hårda klimpar, som måste med klubban sönderslås, om icke regn faller, då kubborne gå sönder av harvningen, därest jorden strax harvas. Denna jorden skadas både av stark torka och stark väta, annars giver hon en härlig säd.


224