kalksten, och tycktes mig som kalkflisan gick i brotten under jorden parallellt med själva havet. Det berättades, att då kalkstenen legat i luften ett år, det han sedermera lättare brändes; även ock försäkrades, att där tillförene varit kalkgruvor, där hade nu efter långa tider kalkstenar åter genererats av gruset, som allt tycktes vara kalk- och kritaktigt, just sådant som man ser i England, och jäste detta starkt med skedvattnet. Kalken, som här brändes, blev vit till vitlimningar men tycktes något mera smutsa än annan kalk. Till bruk var han mycket god men exporteras svårligen, emedan vid Malmö är långgrunt och alltså ingen hamn.
Murarna i gamla husen uti Malmö voro icke uppmurade med tegelsten utan med en naturlig sten, vilken varit huggen som en tegelsten. Denna stenen var en vit, grov och något sandig kritsten eller massa cretacea, som förmenes fordom varit hitförd ifrån Dannemark. Han liknade mycket den stenen, av vilken husen i Paris och norra Frankriket äro byggde. Sedan vi sett kalkstenen som bröts vid Limnhamn, som är föga eller litet åtskild ifrån denna, finnes mera troligt, att sådan sten brutits här i landet. Denna sten fuktade sig icke i våtväder; slog alltså icke ifrån sig leran eller bruket som Ölands alvarsten. I bränningen gick han alldeles till kalk.
Gips sades finnas vid kalkbruket uti små springor, men som regnet öste neder, kunde jag själv ej finna minsta tecken därtill, ej heller de följande dagarna, som jag här fördröjde endast för gipsens skul. Somlige berättade, att gips skulle finnas inunder den första kalkfloden vid Limnhamns-kalkbrotten, och somliga sade, att gipsen fanns där i myckenhet; men jag vet ej, vad fatalitet låg mig vägen, att jag varken kunde finna själv något stycke därav, ej heller förmå folket vid kalkbruket skaffa mig ett enda stycke. Jag fick väl ett par små stycken god gips av herr Suell, som sades i förstone vara ifrån Limnhamn, men sedermera föregavs, att han var utländsk. Bönderna sade, att gipsstenen bortkastades, emedan han ginge igenom ugnen obränd och icke lät läska sig. Efter gips är högt angeläget för fäderneslandet, så torde vara mödan värt, att en bergmästare
226
