Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/239

Den här sidan har korrekturlästs

Bonddrängarnes lön är här ofta dryg och stiger undertiden inemot 100 daler silvermynt i så måtto, att de hava sin lott i åkren; men som sådant långt för detta är förbudit, torde det med tiden ändras.

Gärdesgårdar voro mycket uppkastade av sådan jord, som här finns och sågo ut som vallar. De voro om sommartiden tämmeligen bevarade för regnskurar medelst tång, som var kastad över dem, men då våren uppbrast med sin tjäla, föllo de mycket sönder. På ett ställe sågo vi pilbuskar planterade uti dessa jordvallar till häckar, de där växte artigt, att man därav kunde se, huru väl och lätt häckar kunde praktiseras i Skåne.

Tång eller Fucus med Zostera, som här ofta äro uppkastade till gärdesgårdar, multnar änteligen till en skön jord, som sedan utföres på åkern och den göder. Eljest brukar icke lantmannen här att föra någon tång på sin åker, emedan han tror, att tången gör åkren sur, vartill han har mycket skäl, ty tången

233