liksom laven (Lichen) bliver sur av väta och håller fuktigheten länge kvar, varföre ock gottlänningen förer tången allenast på sina sandiga åkrar, ty på lerjord tjänar han icke. Eljest bruktes tången här av idoge hushållare, att därmed täcka dyngstacken, varigenom gödslen skulle mindre utdunsta och förflyga.
Almarne Fl. 209 hade på sina blader stora vårtor eller papiller, höga som ett tvärfinger, och stodo i myckenhet på bladens övra sida. De sågo ut som oxelbär, släta, gröna och ihålige, utan öppning, om icke någon liten öppning sågs på undra sidan av bladet, vilken dock mest var igenläkt. När desse blevo äldre, öppnades ett runt hål på sidan nere emot bladet. Aphides eller en hop små kräk, som voro mörkaktige och hade en grå ull vid stjärten, vilken skylde kroppen, inneslutades häruti. De hade inga horn bort mot stjärten, och deras antennæ voro nog korta. De hoppade ock icke. När sådane hölsor sönderbrötos, förrän de fått den nyssnämnda öppningen, funnos i dem inga kräk med vingar, men några av dem fingo vingar just på den tiden, som öppningen skedde på deras hus, då vingarne voro klare, längre än kroppen och hade en röd kant nedantill.
Garn eller nät trodde somliga kunna tvättas utan såpa och salt så rent som någonsin med detsamma, om det allenast lades 8 dagar i blöt och sedan tappades med ett tvärträ, som hade många skuror, och åter upptvättades.
Migrän (hemicrania) hölt mig vid sängen min vanliga tid, av det jag i går smakade ett glas slåbärsvin. Denna passion, som ett par år plågat mig, fast sällan, hade jag i förstone svårt att rätt förstå, och hon kan tjäna androm till efterrättelse. Jag fick denna passion sällan av annat än köld med blåsväder, surt dricka, pounce och vin, som varit i jäsning. Jag kunde dricka som en annor några glas vin utan att därav få minsta gravitation, men fick jag ett vin, som varit i rörelse (pendulum), måste jag betala det alltför dyrt. Och har jag på åtskilliga ställen märkt, då jag knappt fått ett halvt lod rört vin i magen, har jag dock måst kännas vid min migrän, fast lindrigare, än om jag druckit ut hela glaset. Så snart kroppen fått ett sådant gift
234
