Den här sidan har korrekturlästs
löftigaste med en mera lerblandad jord än andre, varföre hon ock är mera fruktbärande. Den är ock beströdd med mera flintor än de andre. Hon kallas allmänt Västra-slätten, Stora-slätten, Lunna-slätten, Malmö-slätt, Trälleborg-slätten &c., allt efter nästgränsande städer.
- Sandslätten (140) är smalare, utsträckt efter östra havskanten ifrån Åhus till Kristianstad, Tossebro till Cimbrishamn, på ett eller två ställen avskuren, och består av en sandig jord, alltså tjänligare till råg och bovete än annor säd. Hon kallas allmänt Östra slätten.
- Moslätten (194) får jag kalla en liten slätt av 2 mils längd, som ligger i Färs härad upp i landet emellan de två förra och begnnes kring Sövde sjö, sträcker sig åt norr öster om Rammeleklint. Hon består av flygsand blandad med mo, alltså urgammal och magrast.
- Flygsand uppkastas på åtskillige ställen i Skåne och fördärvar landet, mest besvärlig på mo- och sandslätten. den mesta och svåraste är vid Ängelholm och ömnog vid Falsterbo, Svinabäck (347), Ystad, Åhus, Ravlunda, Sövde, Hälsingborg, Landskrona.
Skogsbygden håller sig där landet är bergaktigt och högre, så att barrskog finnes ovan Kristianstad samt i östra Gyinge härad och lövskog med bergsträckningar pekar åt Rammeleklint närmare östra slätten.
- Linnerydskogen eller Vrams skog i Gärs härad söder om Kristianstad är en stor bokskog.
Klimatet dömes av elementarne.
Lantmån är åtskillig på slätten och i skogslanden.
- Slätten är flack och nog låg i anseende till havet samt lagd av naturen uti lindriga och knappt synliga konvexiter, som dock till vidden äro ansenligare och avskilde med avlånga, smala dälder liksom Flandern, med vilken detta land i art och lynne har mesta gemenskap. Jorden är här sand eller lera med mylla utan gråberg eller tuvor.
- Skoglanden äro högre mot havet, ligga långt upp inuti landet, längre från strandarne, mest norr i landet. Desse äro backige,
19
