Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/264

Den här sidan har korrekturlästs

Jasione Fl. 713 växte här aldra ömnigast i Sverige, så att hon ofta gjorde de igenlagde åkerfälten överallt helt blå; ja hon växte ock på själva torvmurarna, där de andra örter av torkan bortbrändes. Bien besökte dess blomster helt flitigt, så att de alltid surrade ibland dem. Dessa blomster kallades här munke, och Cyanus kallades blåkorn.

Linum Radiola Fl. 256 växte vid dammen på Rådmansängen.

Nardus pratensis Fl. 47 kallas stårgräs och blommade nu med långa filamentis.

Änglök Fl. 265 växte mycket i ängar och åkrar, där han blandade sig med säden, var förtretlig för mölnaren och gjorde en hög smak på brödet; men med denna lök var även en annor lök som är sällsynt blandad, som icke gav denna efter till myckenheten.

Allium caule planifolio bulbifero, spatha mutica, vaginis teretibus, staminibus tricuspidatis. Porrum planifolium, staminibus alterne trifidis, umbella bulbifera, Hall. Jen. 154, t. 2, f. 2. Allium montanum bocorne latifolium, flore dilute purpurascente, Bauh. Pin. 74. Denna lök är lik rockenboll, men mindre, har i axet blå lökar och violette eller små blommor, som uppsticka emellan lökarne, de där sitta på sina blomskaft. Stamina äro något längre än corolla, och av dem är varannor delt i 3 trådar.

Aira radice jubata Fl. 72 var även här allmän åt sidan av Falsterbo, på långt håll kännbar av sin bleka färg. Nu hade gräset först fått blommor med mörkbruna antheræ, och bägge flosculi voro vid basin aristati, liksom den lilla föregående Aira.

Salsola Fl. 206 och Salicornia Fl. 1 växte överallt på stranden.

Alyssum fruticosum Fl. 528 var allmän.

Scirpus culmo nudo setaceo, spica laterali, subsolitaria sessili. Scirpus culmo nudo setaceo, spicis pedunculatis, Roy. Lugdb. 49. Scirpus foliaceus himilis, Dill. Giss. 158, Raj. Syn. 3, p. 430. Scirpus omnium minimus capitulo breviore, Tournef. Inst. 528, Scheuchz. Hist. 358. Juncellus omnium minimus, Moris. Hist. 3, p. 232, s. 8, t. 10, f. 23. Detta lilla gräset växte på stranden, där vattnet stått över vintren. Stjälken var knappt 2 finger hög och nedanför spetsen klyvd på ena sidan, liksom en spatha, utur vilken framkom ett

258