alltså nyfiken att här i skogen få se de gamlas Sangvinalis, den och folket allmänt kände och kallade luck. Jag sökte med all flit efter Mercurialis men fant henne icke här. Men luck växte här nog under buskarne, som intet annat var än Anemone nemorosa Fl. 450, vilken icke växer på slättbygden, så att det är mycket troligt, att boskapen av denna skarpa örten få sjukdomen.
Brunnsvattnet i Öllöv hölt väl mineral men var icke nog stark till surbrunnsvatten.
Gipstak gjordes på många ställen hos herrskaperna i Skåne utan gips så fasta och vackra, att de trotsade våra nymodige gipstak, som ofta eländigt spricka, fast de äro byggde med dyrt köpt gips. Under bjälkarne i taken inskäras och vidspikas spjälar, varemellan ler ältat med halm invrides och intränges, göres sedermera slätt på undra sidan, torkas och vitlimmas med kalk, då det bliver starkt och vackert som något gipstak.
Resan från Dybeck åt Marsvinsholm, kvart 6.
Bi brukas mest i kupor över hela Skåne. Kupan bör hålla så mycket som en skäppa, ty är hon större, svärmar hon icke. När kupan är fullsatt, bör hon väga så mycket som en skäppa råg, men när hon väger mindre, är hon i avtagning och bör då slaktas, ty hon tager sig sällan, sedan hon en gång kommit i avtagning.
Åkrarne på slätten äro ganska litet ryggade, på högläntare ställen bredare men på sidlänte smalare, att vattnet bättre och lättare må avlöpa. Var rygg består mestadels av 14 fåror. Fårorna kunna räknas med fötterna, ty var fåre är merendels så bred, som skon är lång. När ryggen skall högas, begynner den som kör i åkren mitt på ryggen att stjälpa inåt, men när ryggen skall utläggas, begynner han att köra på sidorna. Åkren kullrades mera till rågsädet, att vattnet om vintertiden mer måtte avlöpa, och att rågen om sommaren måtte stå torrare, som älskar mera torrt. Däremot utlägges ryggen till kornsädet, som älskar fuktigare jord och ej står över vintren. Ryggen är sällan över ett kvarter hög.
Leran här på slätten är mest överallt märgelblandad och jäser med skedvatten.
