Betesmarken upptages i torv till gärdesgårdar på samma sätt som vid Skanör, varigenom betet utmärglas och ersättes icke på hundrade år, ty sanden ligger kvar helt bar, fastän de som bortföra torven äro tillhållne att därpå stänka litet gödsel. Tallskog kunde på denna östra betesmarken bekvämligen sås, som skulle giva lugn ifrån havet och avhålla flygsanden, fast han icke är här av synnerlig konsideration.
Vulvaria Fl. 216 växte på gatorna i staden.
Carduus nutans Fl. 655 växte i största myckenhet, men endast på de fetaste ställen och där som gödseln var utkastad av staden. Denna ört viste i dag på denna orten sina första blommor. Campanula flore magno Fl. 179, Daucus sylvestris Fl. 223 och Ptarmica Fl. 706 växte vilda i ängarna.
Aira minima (p. 257) växte på betesmarken öster om staden, alltifrån Kittebuske intill revet.
Surbrunn var upptagen av apotekaren norr om staden och utsirad med vackra alléer. Vattnet hade en frisk åder, var lättdruckit och hölt ett tämmelig gott surbrunnsvatten, vilket prövades med allehanda alterantibus och befanns ej hålla någon oart.
Jordmånen är mest sandblandad och på norra sidan något lerblanda. Norr om staden är en kulle, som torde fordom varit en skans, på vilken hela staden artigt åskådas.
Junius 30
Resan ställdes ifrån Ystad till Lund.
Luteola Fl. 439 växte straxt utanför staden.
Benved kallades Evonymus Fl. 133, men hårdved var Xylosteum Fl. 192.
Chærophyllum geniculis tumentibus Fl. 244 var allmän på skånska slätten vid byarna.
Dörrträ kallades här uppgävle, nämligen det som står ovan dörren, men görne det som står på sidorna.
296
