Flygsand eller en fin, vit sand, samlade sig på marken, där som torven var skuren, så att där man en gång tagit torv till gärdesgårdar eller eldning, fick man icke mera grön torv eller gräs på ett halvt seculum.
Häljarpa å skar av landsvägen ifrån Saxås, ½ mil förrän man kom till Landskrona.
Trifolium album Fl. 612 och Anserina Fl. 415 voro de endaste blomster på betesmarken.
Landskrona stad låg nästan på en udde vid havet. Denne stad haver vid pass 150 borgare. Han är belägen öster om fästningen, men nu lades stengator ut i själva havet på sydvästra och västra sidan, emellan vilka kvarteren skulle fyllas, byggas och staden funderas, på det skeppen skulle kunna lägga in vid skeppsbryggan jämte husen uti en säker hamn. Detta var ett verk, som liknade Herculis och icke av andra än konungar och potentater kunde imiteras. Där Saxån löper ut i sjön, böjer hon sig åt Landskrona och gör i själva sandbottnen en djup ränna, som kan emottaga de största skepp till 12 famnars djup (Herr baron Hårlemans dagbok p. 30). Detta verk med stadens och nya fästningens anläggning fortsattes med ogemen drift av översten herr greve Liewen. Slottet låg närmast vid havet, var väl befäst och omgivit med tredubbla gravar.
Storkyrkan, som nu skulle reduceras för fästningens anläggning, var vacker. På predikestolstaket och dess front stod en träsko uthuggen i miniatyr. Historien ville säga att en köpman skänkt till kyrkan denna predikestol, vilken begynt med träskors fabricerande och handel. Under orgeverket stod en visare, på vilken numrorne III, IV, VII voro alldeles ändrade av åskan, som här nedslagit, så att 3 blev III, 4 IIIV, 7 VVV, men visaren var icke, som allmänt berättades, omvänd med numrerne. Jag skulle gissat, att samma visare måste två gånger varit överstruken och förändrad, men att senare färgen avfallit, om icke vår ledsagare över staden, herr hovsekreteraren Hammar försäkrat oss annat. Uti en likkista i en grav här i kyrkan låg en död man med en gammal psalmbok i
