hästarne och hålles i ena handen av den som körer och tömmarne i den andra. När nu höet är hopsträngat på marken, ställer pigan eller pojken sig på släpan att köra ihop höet med släpan, vilket samlas frammanför karlen och drages tillhopa till dess han stiger av. Då bliver höet liggande, och han begynner likaledes köra på en annan sträng, till dess han fått tillsammans ett fullkomligt lass. Fig. A.
Hötjuva är en järngaffel med långt träskaft, medelst vilken säden uppstickes, då sädes-laget blivet högt. Fig. B.
Riva kallas räfsan, vilken är merendels gjord som upp i landet. Fig. C.
Vallåkra bäck var en liten ström, som gick ifrån Knutstorp hela 3 milen, förrän han nedföll i havet vid fiskelägret Rå, där ett kalkbruk är inrättat. Strömmen översvimmade om höst och vår och vid regnväder, så att man då svårligen kunde komma över honom, men när sommaren var torr, blev han mycket liten. Samma ström låg uti en lång däld av ett par bösseskotts bredd med höga sidor, vilken däld följde strömmen långa vägen. Norr om denna ström fick landet ett annat utseende och blev buskigt, då Skåne slätt försvann.
Borgen var en på sidorna mycket brant backa, som låg väster ifrån Vallåkra by norr om strömmen. På denna backa vid roten av dess sydvästra sida var en skärpning, där stenkol blivit brutne, varefter lågo stora varp av svart skiffersten. I samma berg låg flisesten ovanpå skiffern. Flisestenen delte sig horisontellt i lameller och perpendikulärt i anglar. Han bestod av en cos albida arenaceo-micacea. När denna låg i dagen fördelte han sig själv allt mer och mer i lameller. På norra sidan om denna borg låg en smal och nästan torr däld, som kom ifrån Ramlösa surbrunn, där även skiffer visar sig, så att skiffer lärer ligga under denna hela trakten.
Ängen emellan Borgen och Vallåkra bro hade de härligaste växter, de ock icke äro allmänna, såsom:
- Serapis flore albo Fl. 734.
- Orchis Fl. 726 eller krutbrännare.
- Campanula Tranchelium dicta Fl. 181.
332
