Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/344

Den här sidan har korrekturlästs

artig fontän jämte gatan mitt för sitt fönster. Det kunde ock ledas genom underjordiska kanaler till torget att där springa uti en fontän. Detta hälsosamma och friska vatten ger åt staden icke någon ringa förmån, som ej allenast härigenom kan få en hälsosam dryck utan ock ett gott menstruum till maten, ty av vattnet dependerar vår hälsa till största delen. Utom dess är det ej ringa förmån för en stad vid återkommande vådeld att hava vatten.

Kärnan är ett fyrkantigt, grundmurat, gammalt högt torn, som står på östra och höga landsidan invid Hälsingborg, 22 steg brett i fyrkant men ett femkantigt torn eller trappa murad vid den sida av Kärnan, som vänder sig åt staden.

Luteola Fl. 439 växte på alla sidor om Hälsingborg vilt. Ändock planteras hon icke!

Flisa, en hård sandsten som lät tälja sig och hårdnar i luften, sågs i precipicen av bergen; och emellan denna flisa lågo tunna skivor av lös skiffer. Flisan låter klyva sig horisontellt utom perpendikuläre tvärsnitt. Av samma stenart lärer foten till kyrkan varit huggen. Skiffren lades emellan sandstensvarven, då sandstenen vart flygsand och skiffren mylla. Men härtill fordras långa tider. Jag hisnar, då jag står på denna höjd och ser nederför de långa tidevarv, som förflutit liksom vågorne i Sundet och lämnat efter sig så nästan utnötte spår av den forna världen, och som nu endast äro i stånd att viska, sedan allt annat tystnat.


Julius 10

Resan till Tommarp, 3 mil, i sällskap med herr baron Hårleman.

Landet, sedan man passerat fältet nordost om staden, på vilket aktionen stod 1710 emellan Danmark och Sverige, blev uppfyllt med buskar och lövträn, som växte helst och självmant vid gärdesgårdarna, att minsta besväret kunde här göra de härligaste häckar. Landet var så utsirat med de skönaste lövträn, att man icke täckare kunde sig föreställa.


338