adscendens, lateralibus brevioribus. Kupungar (It. Westrog. 169) voro många i vattnet, på vilka, då keaturet kröp, operculum lyste av vit silverfärg. En Tremella livida rotundata sub-imbricata hängde fast vid klipporna under vattnet, liksom vidklistrad, och såg ut som övra sidan av en eksvamp.
Aira minima växte med Radiola emellan fyren och Kullagård jämte vägen.
Kullagård, ett enstakat rusthåll, låg nästan en halv kvart öster om fyren, vilken var omgiven i öster, söder och väster med de skallige, fjällika Kullbergen, inom vilka en vacker och ren bokskog på alla sidor instängde åker och äng med gården, som låg öppen på norra sidan åt havet och täcktes allenast av bokskogen. Således var här en av de artigaste situationer, som upptänkas kunde, och folkets beskedelighet svarade emot denna behageliga ort.
Impatiens Fl. 722 växte här mer i bokskogarna än på något annat ställe i Sverige.
Domhög var på Himmelstorpa berg ibland Kullaberg vilken består av en hop stenar, ställde i ring och en mitt uti.
Fiskelägen, Mölleläje och Arillsläje, ligga på ömse sidor om Kullen, där han skjuter ut i havet, av vilka Mölleläje ligger söder om Kullen invid Krapparp och består av 40 rökar. Arillsläje, som ligger på norra sidan om Kullen, har också 40 rökar eller fiskare och fångar merendels mera fisk än Mölleläje. Vid desse bägge fisklägen, som höra under Krapparp, fångas den myckna fisken vid Kullen. En gammal saga är, att en styvfader, som haft tvenne stjuvbarn, Arill och Thora, satt dem bägge på ett skepp med stenkol och sänt dem till sjöss med befallning till skepparen att itända kolen och rädda sig själv, varigenom skeppet kom i låga. Men barnen, som kastade sig i sjön, skulle blivit vräkte till lands, varefter allmogen har ännu en gammal visa.
Torreko, en ö, ligger mitt för halländska gränsen, kallas även Halland Värö, vid vilken är på landet ett fiskläge. Denna ö har sitt namn av Thora, som Arillsläje av Arill. Vid båda kapellen offra de sjöfarande för god lycka.
