Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/375

Den här sidan har korrekturlästs

högar frambäras med bår, utbredas så tunt, som det är möjeligt, dock så, att man icke kan se sanden, vilket sker till den ändan, att sanden icke det minsta må röras av stormen, förrän de sådde frön fått rota sig och uppvuxit. Denna planterningen sker hela sommaren ifrån aprilis månad till hösten, och så länge folket kan gå barfota. Gräset av de sådde frön uppkommer första året långt och smalt som en tråd. Gärdesgårdarne på sidorna förhindra, att icke ny sand får kvävja planterningen, förrän hon väl stadgat sig med det planterade gräset, varföre de ock där lämnas kvar 6 à 8 år. Efter 3 år är merendels gräset vuxit så stort, att det kan slås.

Löjtnant L. Siwers begynte år 1739 denna planterning vid Ängelholm. Det berätttas dessutom, att konung Christian IV även låtit här plantera sandgräs, fast numera knappt därefter synes något tecken. Planteringen emellan floden och Rävelberga kyrka hade så dämpat flygsanden, att alla backar sågos blågröna av Elymus, som växte frodigare, sedan Arundo mist tillförsel av ny sand, varföre ock Elymus bar många ax, då Arundo sällan viste något. Denna åsen, som låg invid och väster om Rävelberga kyrkomur, var först planterad och liknade nu den frodigaste åker, emedan Elymus där växte tätt som säd till ett par alnars höjd, och visade nogsamt, hurudana de andra planterade backarne i framtiden månde bliva. På de andra backar, där stånden ännu stodo tunnare, lågo de förvissnade blader såsom halm emellan stånden och täckte jorden. År 1749 uti februario voro här 15 tunneland flygsand sådde och istånd satte, samt 121 tunneland ingärdade men ej sådde, och 1,547 tunneland resterade ännu av sandlanden. Löjtnanten hade arrenderat de med sandgräs redan planterade sandplatser för årligit arrende 50 daler silverm:t att använda det avslagna gräset såsom hö till boskapsfoder. Jag såg, att både kor och hästar, som voro vane därvid, åto detta höet av bara sandgräs, dock är det ofelbart av sämsta slaget, men det gräset, som även växer emellan backarne i dälderna, kan uppspäda detta skarpa höet och någorlunda betala arrendet. Det berättades, att överheten använt 20,000 daler silvermynt på

369