tumme, men slät och hade uti sig många små maskar. Aphides fusco-virides pedibus albis sutto tusendetals på stjälkarne. Denna örten är en av de förnämsta färgaregräs till gul färg, som brukas mycket i Schweiz vid färgerier, vilket herr kommerserådet Lagerström i Göteborg nyligen gjort bekant för vår nation.
Equisetum Fl. 836 kallades här tapperock.
Vårråg var här sådd på åkrarna, emedan åkren för sandens skull är mycket mager. Axen på vårrågen höllo 32 korn, då vinterrågen merendels hade 48 och larsmässorågen merendels 76 korn; var alltså profiten långt mindre.
Julius 17
Resan ifrån Ängelholm till Skillinge åt öster, kvart 4.
Tuvor betäckte nu på åtskilliga ställen betesmarken, vilka varit sällsynte för oss på hela resan ifrån Kristianstad, dock märkvärdigt på slätten. Orsaken till dem var ofelbart en vegetabilisk uppfrysning, om vilken vi talt tillförene (p. 34), ty här vuxo små enbuskar, som stadigt kuppas av folk och kreatur, till dess de änteligen förgås, då den kvarblevne roten ruttnar och uppfryser och gör således tuvor; men alla desse tuvor hava icke blivit födde i fjol.
Liarne, med vilka gräset avslogs, voro både här och annorstädes i Skåne mest överallt av sin egen skapnad (Herr baronen Hårlemans Dagbok p. 48) och särskilde ifrån dem, som brukas upp i landet, varigenom slåtterman fick gå mera rak och behövde icke vid vart slag böja och sträcka kroppen. Skaftets längd var, mätit ifrån spitsen till högra eller nedra handtaget, så långt som ifrån armhålet till spetsen av längsta fingret eller ifrån vänstra handtaget till spetsen så långt som ifrån axeln till jorden. Bredden emellan bägge handtagen var 2 kvarter eller så långt som tvärtöver skuldrorna med axlarna inräknat. Skaftet böjdes i krok åt nedra sidan men rättades emot ändan. Högra handtaget stod ovanpå lian framåtböjt som en krok. Vänstra handtaget stod på framsidan och böjde sig åt högra
372
