Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/381

Den här sidan har korrekturlästs

upptagne utur en stenig mark, vardera till 50 tunnelands vidd. De med oändeligt arbete undanröjde stenar användes till murar och stängsel. Således kunde betet för korna indelas, då de släpptes uti en ny vång, så fort de uppätit den förra, som åter växte till, intill dess ordningen kom andra gången till densamma, sedan alla de andra blivit utbetade.

Stuteriet var här vackert och ansenligt.

Sandstensgeneration av sand kunde aldrig tydeligare skönjas än på ömse sidor om vägen, där backen var igenomskuren emellan trädgården och landsvägen. Här sågs strata av den flygsand, som i hedenhös hopdrivits, de där lågo helt klart för ögonen uti sina varv och blader interfolierade med fina och mörka tvärlameller, så att ingenting fattades till sten mer än endast fastigheten, som på några ställen begynte fästa sandkornen; ja, här vore ock själva tvärsnitter, som skoro perpendikulärt, färgade med ockra, ävensom sandstensflisan. De svarta, tunna strata voro emellan flygsandsvarven, varföre om denna sandbacka skulle bändas till sten, så måste sandens strata bliva cos, men de svarta strata av mylla efter sin natur skiffer, såsom vid Hälsingborg ses uti höga, branta berget åt staden, vilka äro av sandsten, interfolierade med skiffer. Jag hisnar, då jag jämförer Hälsingborgs berg med dessa sand-strata och ser mig tillbaka långt bortåt så oändeliga tidevarv som kunnat av flygsands blåsning och flere gånger med jords överdragning göra så stora och så höga ting.

Mannagryn samlades här årligen och bruktes till mat. De meste mannagryn komma ifrån Polen, varifrån de säljas till Preussen, Leipzig och andra orter i Tyskland och något litet till Sverige. Gräset, som bar desse gryn, är icke bekant i botaniska vetenskapen såsom sädesgräs, så att vi icke ägt tillförlitelig kunskap om den plantan, som givit oss de polske mannafrön. Ty lät jag för några år sedan igenom professor Ludwig i Leipzig förskriva frön, dem jag sådde i Uppsala trädgård, då av dem ett allmänt gräs uppväxte, det jag lätteligen kunnat tro vara hopblandat med de rötta frön av något försenade. Men här fick jag tydeligen bliva övertygad, vilket gräs giver oss de

375