Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/382

Den här sidan har korrekturlästs

rätta mannagryn. Svinsvingel kallas i Uppland och gåsgräs i Småland det rätta mannagräset, som är Festuva panicula ramosa erecta, spiculis subsessibus teretibus muticis, Fl. Sv. 90. Gramen aquaticum fluitans, multiplici spica, Bauh. Pin. 2, Scheuchz. Hist. 199 och är Gramen mannæ esculentum prutenicum, Læs. Pruss. 108. Detsamma gräset, men icke något annat, som jag även tydeligen såg av de nyssnämnde frön, som uppvuxo i akademiträdgården, är allmänt i Sverige på stora sidlänta ängar, vid floder och diken och jämte vägarne i mogravar, där bladen som flyta ätas av svin, och axen flitigt utkramas av gässen. Det växer på de fleste ställen så mycket, att man av det kunde samla flere tunnor mannagryn med ringa möda, därest nationen bleve van vid denna oss ännu nya sädesbärgning. Efter midsommardagen och i rötmånaden mogna frön på detta mannagräset, vilka samlas på det sättet,

376