att man tager ett fint, alnsbrett såll, som har så små hål, att grynen icke kunna slippa igenom. Sållet hålles med bägge händerna jämte varandra, så att 4 fingrar stå inom sållets karm och tummen utanföre. Med detta sållet slår man axen åt höger och vänster om morgonen bittida, medan daggen ännu ligger på gräset, eller straxt efter det regnat, då frön med sina skal bliva liggande vidklifsade och fästa sig in i sållet, att ett par personer kunna på detta sättet, där detta frodigt växer, inom ett par timmars tid samla hela skäppan. De således samlade kornen torkas på ett lakan i solen och bevaras. Reningen eller malningen, att mannagrynen må släppa sina skal och bliva klara samt gula, sker uti en trämortare.
Trämortaren är en perpendikulär, rund eller åttkantig ekestock, 1½ aln hög, 2½ kvarter bred, mitt ovanuti utholkat med ett runt, avlångt och nederuti smalare hål (cavitate convexa) av 2 kvarters diameter och 3 kvarters djup.
Stötarna till denna mortel äro tvenne stycken av bök, som på bägge ändar äro runda och någorlunda spetsige samt så tjocka, att man som knappast kan med de två första finger gripa om dem. Vardera av desse stötar äro 2 alnar långa och mitt på smalare, att man kan hålla om dem med bägge händer.
Stötningen sker, då man lägger en näva hackelse i bottnen på mortelen och däruti en näva av de torkade frön, åter en näva hackelse, då tvenne personer ställa sig att stöta alternative, så fort de kunna, dock ej hårdare än att stöten uppdrages allnast utur halva hålet, att ej kornet må hoppa ut. Detta fullföljes så länge, att kornen änteligen mista sina skal eller glumas, då de sedermera risslas och dröftas uti en vanna. Sedan man således fått dem tämmeligen rena, och de svarta frön på detta sätt vunnits, tages en näva hackelse och kastas i morteln och en näva svarta frön, åter en näva hackelse och den andra näven svarta frön, änteligen tredje näven hackelse, varpå detta stötes, till dess fröen bliva gula, då de risslas eller dryftas. Skulle desse frön icke vara överallt gula, lägges en näva av
