frön återigen emellan 2 nävar hackelse, då de stötte risslas och dryftas, så att man har dem helt gula. Under stötningen aktas, att man stöter mitt i botnen, eljest stänka kornen på sidan och spillas, vilket kunde förekommas, om en liten karm gjordes omkring öppningen och hålet på mortelen. De gula frön bevaras sedermera, så länge en vill. Av dem kokas ordinärt välling, utan att de söndermalas, fast alla kornen äro hela. När man vill koka ett kannefat fullt med välling, tages därtill allenast 3 tékoppar mannagryn, vilka kokas i mjölk 2½ timma, röres väl om, då man får en välling, som är mycket smakelig, nästan som sagovälling. Efter en skäppa rensade gryn, får man merendels 2 kannor gula gryn. Jag skulle tro, att man i Sverige kunde få mera mannagryn än som i Polen, om man dem med lika flit samlade, och mången därigenom skulle umbära sagogryn, som begynt alltför mycket komma i bruk så fjärran ifrån dess ort, att man må frukta, det européerna snart torde äta upp alla stammar av palmträdet Cycas uti Indien.
Spartium procumbens Fl. 589 växte här på några ställen, så invid trädgården som även ibland den häcken, vilken tillförene blivit anlagd i stället för gärdesgård på ena sidan av gärdet, varest hon på bägge ställen växte helt vid.
Röd pil kallades här Salix foliis oppositis (pag. 283), vilken växte rätt ymnog väster om trädgården.
Mur var anlagd omkring ägorne hög och fast, och jämte honom voro aspar planterade på inra sidan långsåt, allt omkring. Här vistes en åker av ett tunnelands utsäde, som givit 45:te kornet.
Kvarnen, en kvart ifrån gården, var mycket konstigt anlagd. Här begynte landet bliva mera skogfullt, och torpen hade fått namn av Pultava, Bender, Jassy, Bocherest.
Julius 18
Hallandsås sågs i norr, som går ifrån havet vid Båstad, är 3 kvart bred och sträcker sig åt öster 3 mil, består av berg och backar, täckt med bokskog.
378
