Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/407

sidan mindre slutt och mera flack, varav vattnet hade mindre kraft till tryckning. Alltså den som har en damm, som aldrig kan hålla vatten, bör göra grunt och flackt inom dämningen, så står den dammen fast, som annars aldrig kunde stå emot. När dammarna således blivit upplagde, stämmes vattnet över hela myran, då vattnet utur kärret utlakar syran, fördärvar alla tuvor med gräset, så att jorden ej behöver vändas. Emellertid släppas dit fisk, som går där och rotar i 4 à 5 år. Sedermera, då vattnet avsläppes, finnes jorden vara naken och svart som dy. Häruti sås råg, havra, gräsfrön, men korn växer ej gärna däruti. Dessutan föres hit sand, platsen dikas, tvärdikas, vältas, jorden hoppackas och gödes, då därav blir åker eller åtminstone den bästa äng med den härligaste gräsväxt. Men skulle någon varken vilja göra åker eller äng därav, kan dyen läggas i högar och blandas flodvis med gödsel att brännas och sedan utföras på åkren, då han giver den härligaste säd; ty all dy är ej annat än grov svartmylla, som blivit nedsköljd av kringliggande land och här bevarad i vattnet. Således kunna desse kala backar, som icke föda av sig annat än en ljung, ty de hava ingen matjord, bliva gödde och bära den härligaste gröda. Dammarne, utur vilka dyen är upptagen, tjäna likafullt för fisken, sedan de åter bliva instängde. Vi finne, att alla myrer äro inåt mera upphöjde och bära intet

401