klimatet angår, är väl ingen tvivel, att icke karpen kan tåla vårt vintervatten, emedan vatten under isen, som icke fryser, har alltid ett par graders värma över frysningspunkten. Allenast kommer det an därpå, att öppningen hålles på isen, till vilken ända man har i de varmare provincier åtskilliga utvägar, såsom en halmkärva trädd på en stör och betäckt med hästdynga etc., vilka medel dock icke äro tillräckelige för karpen upp i Sverige. Herr översten hade ett sätt att hålla vattnet öppet på isen för karpen, vilket lärer vara ett ibland de förnämsta och bestod däruti, att han byggde en liten ugn mitt i dammen med en pipa, som gick i bukt, varuti man kastar någon torv eller gammal murken stubbe att ligga och brinna eller ryka. Då röken stadigt faller på isen, håller han den öppen, ty det är visst, att röken mer än något annat fördriver isen, vilket tydeligen sågs vid kvarnen, där även en ugn var byggd, som kunde släppa sin rök på hjulet, varav hjulet aldrig isades, ty röken gör långt mera än värman.
Den ena olägenheten vid så nyttiga karpdammars anläggning upp i landet vore den, att man kunde befara, det dammar, som på föresagde sätt blivit anlagde, skulle bottenfrysa. Vilket ock väl sker på många ställen, om icke cirkulation är av vatten, därigenom sådant kunde förekommas, då man bleve van att leda vattnet såsom vid bergverken; ty varest dammen bottenfryser, där är fåfängt att anlägga karpdammar. Att karpar även kunna trivas upp i landet, därpå have vi prov vid
