Pappen eller fjunet av Epilobium Fl. 304 var brukad med bomull till stoppning i täcken, men fjunet av jolster improberades av herr översten.
Svanor sades fångas på det sättet, att man sätter på en krok ett äpple, plommon eller dylik frukt, som flyter. Reven är bunden vid en i havet nedslagen påle, som icke är högre än vattubrynet. Mitt på reven är en sten fästad, som lägges överst på pålen. När nu svanen slukar plommonet, drager hon stenen neder av pålen, varföre hon måste sjunka ned med huvudet och dränkas.
Näktergalar fångas på det sättet, att nedanför trädet på jorden lägges ett par fasthäftade donor, och då näktergalen sjunger som bäst, går man dit och lägger en mask eller annat insekt under donan uti en liten håla, då, så snart en gått därifrån, näktergalen, som är en mycket undersam fågel, flyger dit, tager insektet och fastnar med fötterna.
Smärgel bruktes här icke utan i det stället smidjeslagg, som hölls före vara ävenså gott.
Äpplen hade blivit bevarade ifrån förra året tills nu alldeles friska på det sättet, att de blivit avtagne med handskar och lagde på kläde att något litet utdunsta, sedan torkade med kläde utan att röras med bara händerna och bevarade i torra eklöv.
Inventioner av åtskilliga andra slag sågos här vid vattusjuka källare, vid rapékvarnar, vid musefällor, vid oljopressar, vid springkällor, som alla intygade vad för en stor naturell och applikation herr översten hade till mekaniken.
Vallhundar sades göra mycken skada på ägg, ungfågel och harungar.
Eko gav här det präktigaste genljud, när stycken lossades vid stranden, då skotten svarades liksom med kedjesalvor ifrån östra sidan av sjön åt söder till väster. Vid Rössjöholm på Måsöen gavs likaså ett härligt eko emot Hallandsåsen, och vid Smedstorp repterades rösterna 17 gångor.
Ljungen Fl. 309, som här växte i myckenhet, tålte ingen väta utan hade alltid tvinat bort, där vattnet kommit att stå.
412
