Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/433

Den här sidan har korrekturlästs

myckna fetma, varmed han var besvärad, då Holgersson sätter abboten i smidjan, låser honom med fjättrar och kedjor fast och tvingar lathunden att hålla i släggan i 10 veckors tid med traktamenter av vatten och bröd; men abbotens klagomål kom för biskopen och konungen, som lät taga abboten utur smedjan, och Holgersson måste betala patienten så mycket, som patienten förbundit sig till doktorn.

Säden säljes ofta i Skåne för mycket drägligt köp, då hon upp i landet är ansenligt dyr, att mången kunde undra, varföre icke skånska säden mera transporteras till residenset än utländsk säd. Orsaken härtill är först och förnämligast den, att skånska säden svårligen kan föras över havet någon lång väg, emedan rågen mera brinner tillsammans, därest han icke ständigt omröres eller omkastas, varföre ock köpmännerna om vårtiden måste ganska bittida fara åstad, och förrän värman kommer i vädret, om icke säden skall skämmas. Rior brukas föga av någon i Skåne, ej heller tjäna de för fodret av halmen (p. 334, 394). Badstugor till sädens torkande äro tämmeligen ovanlige på slätten, där mesta säden växer, ty veden är mycket dyr, och torven, som icke heller fås till skänks, gör säden rökig; ja, det skånska maltet är ofta i Stockholm i vanpris för torvrökens skull. Dessutom giver ock vinterrågen mörkare bröd än larsmässorågen och vårrågen, varav han bliver mindre begärlig. Den säden, som torkas av allmogen, bliver torkad i ugnen, men denna torkning tjänar allenast i smått och icke i något stort kvantum. Änteligen är ock själva frakten till Stockholm merendels ansenligen dyr, så att var tunna ofta kostar 1 daler silvermynt i frakt, helst som handelsmannen föga kan taga några returvaror. Hallänningen kommer mestadels årligen nedfarande att köpa sig spannmål, varigenom en stor hop avsättes; men då säden bliver rätt mycken och årsväxten lyckelig, faller ofta sädespriset här nere till 2 à 3 daler silvermynt tunnan, varföre smålänningar och hallänningar ofta fara hit att tröska till spanns, när bonden får så mycket, att säden faller i vanpris, och att varken hans krafter räcka till eller omkostnaden förslår till tröskningen.


427