Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/451

Den här sidan har korrekturlästs

sand och pinnmo eller ör, annorledes en av flygsand, annorledes en veslera och märgellera, annorledes en mylla och klappur och annorledes en höglänt än en sank och sur. Göras sängarne så höga i en trädgård av sandig jordmån som i en sank med mylla och lera, får man straxt märka felet, och skåningen utlägger ryggarne på sin åker efter förfarenhet, fast modet hos oeconomos nu tyckes bliva att djupt dika alla åkrar, men det torde också hava sin tid.

Runstenen på Stigamo (It. Gottl. 327), vilkens bokstäver voro utvuxne, var beprydd och målad med många slags lichenibus, såsom med Lichene Fl. 945, 946, 1140, 951, 987, 984, 938, 939, 940, 943.

Oxar uti stor myckenhet fördes åt Sandsjö till marknaden, som firas Larsmässodagen.

Landet här i Småland hade varit mycket ojämnt, torrt och magert, där vi sett ofta de vackraste fält förbrända och ganska mycket skadade igenom svedjande, som utan avseende på jordmån blivit brände och således magrare. Varföre ock ljungen framför alla andra örter fått insteg. Däremot hava vi sett en oändelig hop med mossar och myror, som ännu ligga i sitt barbari och onyttiga för människorna. Skulle detta land ännu en gång bliva så folkrikt, som det varit för digerdöden, så torde nöden tvinga invånarne att föra myrorne på de kala och förbrända backar att göra dem till åker och äng, då Småland kunde föda dubbelt så många invånare, om icke flera.

Jönköpings stad låg nu om sommartiden, då vattnet på Vättern stod klart som en spegel, artigare än någon annor stad i riket; men i annat väder och i annor tid lärer han mista mycket av sin behageliga situation. Här uppehöllo vi oss ej länge, utan efter en kort visit hos prosten herr doktor C. Tiliander fortsattes resan.

Vägen följde östra stranden av Vättern ifrån Jönköping till Askersund.

Sempervivum Fl. 395 sågs överallt växa på taken.

Millefolium Fl. 705 växte 3 kvart ovan Jönköping i större mängd, än jag sett det på något annat ställe.


445