en annor svamp, som även torde hava samma verkan, vilket jag dock icke vet.
Vägglöss äro ett gement pack, fast de ofta logera sig in i de vackraste palatser, och hava på några år begynt såsom gräsmasken och annor smitta inrota sig med modet. Men som denna inkvarteringen är ganska oläglig, helst den ej låter husbonden själv i ro, så har man varit omhugsad på alla sätt som blivit föreslagne, att utdriva desse förtretlige gäster, men sällan har något lyckats. Jag vet en som fick dem inkvarterade uti tvenne kamrar på något över ett års tid, men oaktat både läsningar och konster kunde han icke få dem att flytta ut ur huset, intill dess han trakterade dem med flugosvampen, varav de förgingos. Man tager om hösten färska flugosvampar, stöter dem helt små uti en kruka, låter dem stå väl tilltäppte, till dess de gå till ett slem eller välling, då man med en penna eller pensel smörjer alla springor och vinklar, där de hålla sig, och det ett par gångor en månad emellan, då rummet på 2, högst 3 dagar luktar illa. Dock försvinner lukten straxt, men desse stygga kräken dö därav, som pesten kommit ibland dem, att hela familjerne går under liksom av digerdöden. Ehuru detta är ett simpelt medel, är det dock säkrare än något annat härtills uppfunnit. Igenom detta äro några stycken hus i Uppsala redan utdödade på vägglöss. (Detta sättet lärde jag först av herr lanträntmästaren Bern i Uppsala.) Eljest växer uti Siberien en ört, som kallas Cimicifuga av sal. Messerschmidt, vilken har en dråpelig kraft emot vägglöss och därföre borde planteras i alla trädgårdar; men som denna ej kan nuförtiden fås, så må en botanicus finna, att vår Actæa är närmaste släkting i naturen med Cimicifuga, har dock nästan samma lukt; ty stodo att försöka, om icke Actæa skulle ungefärligen hava samma kraft. Botaniska genvägarne efter ordines naturales äro förträffeliga inventa. Men att förfoga oss till landsvägen igen.
450
