ÖSTERGÖTLAND
Tallarne Fl. 788, som växte jämte landsvägen i sandmoen, där vägen var mycket lägre, lågo med rötterna jämnt med översta jordskorpan hopflätade och det så tätt, att den tunna svartmyllan med mossan, som därpå växte, uppehölles liksom av ett tak, sedan den underliggande sanden var bortgraven till vägens förnödenhet, men en enda stor, rätt och nedstigande hjärtrot stödde och uppehölt hela trädet. Gavs alltså här tillfälle att betrakta denna rot långt nogare än den av någon botanico är beskriven. Tallstockarne, som voro avhuggne, bestodo utanpå av en vit yta och inuti av en fetare och brunaktig furu. Ytan hade icke lika många ringar i särskilte stockar, ej heller har jag hört ännu någon, som kunnat upplösa orsaken till desse vita ringars större eller mindre antal, eller huruledes kärnan intager efterhand ytan.
Lyncopodia Fl. 858, 859, 860 växte i skogen med Linnæa.
Tjällmo, kvart 7½. Här strök en ås förbi gästgivaregården på norra och södra sidan.
